Blixt

Född

1907

Avliden

1922

Ras

Svensk Varmblodig Ridhäst

Kön

Valack

Färg

brun

Övrigt

"I "Hästarnas tidning" är väl platsen för en liten runa över en häst, som säkerligen mer än många andra fått lära känna det land, där han fostrats.

Få äro de tävlingsplatser mellan Östersund i norr och Ystad i söder, där ej Blixt varit med och alltifrån saltsjöbad vid den senare platsen och galoppen längs havsstranden till pulsningen i meterdjup snö på 800 meters höjd å Renfjällets sluttningar, från 10-mila ritter på hårdfrusna landsvägar till galoppen över Jägersrobanans jämna gräsmatta eller från skidkörning i värsta snöstorm till skenfärd framför släde, allt har han varit med om – endast det att han slapp sluta sina dagar som "mjölkhäst" på landet – den plats där så många trotjänare fått göra rätt för sina sista havrekorn – det blev honom bespart.

Född i Uppland år 1907 efter den gamle fullblodshingsten Gallus började hans träning till terränghäst redan vid ett års ålder, och absolverade han då sitt första 1,40 m:s hinder utan nedslag. Som 5-åring blev han placerad i sin första prishoppning och vid 6 års ålder blev han pristagare även i offentlig sådan. Han har sedan också varje år haft äran stå bland pristagande hästar i S.R.C:s årsbok, även om resultatet mången gång varit blygsamt nog.

I alla grenar av ridsport har han lyckats placera sig, varvid prisridningsplaceringen dock endast var ett andra i icke offentlig.

I terrängen var han dock mest hemma och många äro de orienteringsritter o.d., där Blixt fick starta i stället för de nummerhästar, som stod mig till buds – och han svek heller aldrig förtroendet, gällde det så vilka hinder som helst från taggtråden till sumpdiket och icke ens mässtrappan hindrade honom att på en Hubertusmiddag stega in och tacka för talet för "Hästen".

Tyckte han oftast att prishoppningshinderna lågo väl löst, kunde han någon gång lyfta på benen för att klara en höjd och även om mången tycker att 1,80 ej är något att tala om, när hans egen klarat frambenen både över 2 m. och mera – under träning – så behövde Blixt ändock ej skämmas för detta resultat, vunnet vid tävlan då det verkligen gällde att hoppa högt.

Uthållig som få gick han en lördag år 1919 placerad i en krävande terrängritt i Kungälv, samma dag omkr. 3 mil landsväg dels till starten dels åter till Göteborg för att tillsammans med mig i kön av nattsnälltåget slänga upp till Stockholm, startade på söndagen i en hoppning ett stycke söder om staden för att sedan på måndagen efter två mils promenad till stallet vinna en ritt om 5 km. på 9,05 min. i ej allt för lätt terräng bland Sveriges bästa hästar.

Hans senor klickade aldrig, men många åtminstone förr som "obotliga" ansedda åkommor har han ej undgått. Redan som 3-åring gick han igenom en svårartad lung- och hals-inflammation, som 5-åring brändes han för spatt, år 1916 opererades han för förbenade hovbrosk av laborator Forssell och 1918 räddade regementsveterinär Sandberg honom från en långt framskriden stelkramp. På de senare åren kom reumatism i "spattbenet" till och gjorde att han någon gång då väderleken var rå "drog" på detta och på grund härav blev det honom ej förunnat att starta i Antwerpen 1920, där han säkerligen kunnat rädda 3:dje platsen i fälttävlan till Sverige.

Nu har Blixt fått sluta sin hinderfyllda bana. 1088 bedömda hinder har han lämnat bakom sig å offentliga banor, och även om vi någon gång utgått från en tävlan av för många fel, aldrig ha vi behövt göra det för vägran, något som för honom aldrig funnits till.

Det är väl ändå idealet för fälthäst, även om mången mästare på området anse att hästen skall stanna, så snart han ej fått in rätta satsen.

Mästare, sätt Dig upp på Din springare när det en gång gäller – och låt den vägra: jag rider efter de principer Blixt lärt mig. Vi ha alltid kommit över genast, även om vi på 1088 hinder 4 gånger rullat runt – på andra sidan hindret."

Gustaf Dyrsch i Hästen nr 10 år 1922.