Reval

K-6392

Kallblodig Travare, hingst

1954, efter segern i Stora 4-åringspriset, Östersund
Foto: Okänd

Färg: svartbrun, stjärn

Stamtavla

Remin (NO) T-170 Kallblodig Travare	Andöl Gyller (NO) T-76 Kallblodig Travare	Gelmin (NO) T-73 Kallblodig Travare	Paven N 1027 Dölehäst
			Dalterna N 5645 Dölehäst
		Bruna Dölehäst	Bergtor N 770 Dölehäst
			Brunt sto född 1898 hos Martin Aalmo Kallblodig Travare
	Rebekka N 10525 Dölehäst	Real Dölehäst	Högnesen N 883 Dölehäst
			Rebekka N 4855 Dölehäst
		Åsabruna N 6183 Dölehäst	Bergtor N 770 Dölehäst
			Brunt sto född 1899 hos Andreas A. Skaanö Dölehäst
Valdejunga Nordsvensk Brukshäst	Valde (41) 643 Nordsvensk Brukshäst	Ingemar 412 Nordsvensk Brukshäst	Gubben 345 Dölehäst
			Willy 329 Nordsvensk Brukshäst
		Krona (41) 1048 Nordsvensk Brukshäst	Ajax 307 Nordsvensk Brukshäst
			Lisa (41) 731 Nordsvensk Brukshäst
	Junga Nordsvensk Brukshäst	Junger 1318 Nordsvensk Brukshäst	Eivin 765 Nordsvensk Brukshäst
			Flora 1952 Nordsvensk Brukshäst
		Lillfjälla Nordsvensk Brukshäst	Niklas Nordsvensk Brukshäst
			Fjälla Nordsvensk Brukshäst

Övrigt:

Största talangen

Den största talangen som någonsin setts i Östersund hette Reval (e. Remin u. Valdejunga)! Det är ett påstående som får stå oemotsagt. Reval fick nämligen aldrig uppleva sin 5-årssäsong. Han blev innebränd en februarinatt 1955 hos ägaren Sven Gärdvall i Oviken.

Gärdvalls hade haft ett travintresse sen seklets början. 1924 var Sven med och startade Ovikens Travklubb och på isen tävlade Gärdvall också. 1943 köpte man från Brunflo ett sto som hette Junga. Hon var efter Junger och undan Lill Fjälla, som var en dotter till segermaskinen på 20-talet, Fjälla från Alexanderssons i Kall. Junga betäcktes med Valde och lämnade Jungvald. Sonen Olle var 15 år vid Jungvalds födsel och han köpte densamme av fadern. Priset skulle betalas med de pengar Jungvald sprang in som 3- och 4-åring. Det blev en bra äffar för båda. Jungvald vann några lopp som unghast och var tvåa i Uppfödningsloppet bakom Bjälke.

- Jag hade goda utsikter att vinna där, berättar Olle. Men jag var för orutinerad. När jag kom upp utanför ledande Bjälke på upploppet, vände sig körsvennen Karl-Axel Karlsson om och skrek. Jungvald galopperade naturligtvis, men kom ändå tillbaka och var nära att snuva Bjälke på segern.

Jungvald utvecklades sedan till en hygglig snabbloppare. Han deltog i landsdelskampen, triangelkampen och sprang in 16.000 kr innan han omkom i den olycksaliga branden hos Gärdvalls. Jungas andra avkomma med Valde hette Valdejunga. Det var en hetsig märr, som vann något lopp, men betäcktes med Remin för att lugna ned sig. Första avkomman blev Reval.

Valdejunga gjorde come back 1952 och vann 3 lopp med 46,2 som bästa tid. När hon laddade för nya uppgifter 1953 på ett sommarbete gick hon ned sig i ett myrdike och hittades död. Hon hade säkert annars blivit eftertraktad i aveln efter sonen Revals insatser. 

Reval vann tre lopp som 3-åring och noterade 56,2, men det var en mycket hård årgång. Där fanns Minella och Netto, som båda satte svenska rekord och Junius, som blev en aktningsvärd avelsmatador. Reval var inte färdig för de stora bataljerna än. Men som 4-åring var han det! Han vann nästan allt. 13 starter i Östersund gav tio segrar, två andrapris och ett tredje. Under den säsongen hann Reval att gå från nolloppet upp genom klasserna till högsta kalla, som det hette. Han vann Östersunds Stora 4-åringslopp. Han vann samma lopp i Årjäng och han var bara en tiondel från Helge Solos svenska rekord 1.40,5. Den tiden hade han utan vidare pressat, om det bara funnits motstånd.

- Det var helt enkelt för mycket skalle på Reval. Han sprang tills han var först och då tyckte han, att han gjort sitt. Det gick aldrig att driva honom för att få en bra tid. Men så tog han heller aldrig stryk, berättar Olle, annat än av valpighet på våren och i bottenlös dy på hösten. 4 år gammal vann Reval tre gånger högsta klassen i Östersund. Han slog nordsvenske mästaren Roger, vinnarna av Östersunds Stora Pris Soloman och Spilta och de blivande avelshingstarna Junius och Greitind samt svenska rekordhållarna Netto och Minella. Men han fick aldrig själv notera svenskt rekord, trots att man skrev ut ett lopp enbart för den saken. Det var en fri handikapp och Olle Gärdvall sa själv till sekreteraren Lars Jacobsson, att ställa Reval 20 m längre bak, annars skulle det vara chanslöst.

- Det såg bra ut till att börja med. Didobalder var en häst som gått 43 hela hösten, men oftast galopperat. Nu stod han ensam på start och travade klockrent. När det var 600 kvar ledde Didobalder fortfarande rejält och jag tänkte, att nu blir det rekord. De andra var långt bak. Men Reval kom ifatt redan i kurvan och då galopperade Didobalder för trycket. Reval blev ensam och tyckte saken var klar. Han skrittade hela upploppet ned. Spilta kom hastigt på slutet och var nära att snuva oss på segern. Men när Reval såg honom sträckte han bara på sig. Tiden blev 1.40,6 - en ynka tiondel från rekordet. Men vi hade kört 37 ända tills Didobalder felade. Och 37 kunde han säkert ha gått hela vägen om han bara hade haft motstånd.

Reval var en medelstor svart hingst, som travade utan andra hjälpmedel än treans tåvikter. Han hade utan tvekan en oerhörd framtid för sig. Och han skulle premieras i mars 1955. Premieringsnämnden hade redan uttalat sitt gillande. Men natten den 16 februari brann Reval inne tillsammans med helsystern Reminiva, Jungvald och Remina Rapp, som var mor till Coreia, segrare av Stora 4-åringspriset samt en 4-åring med Miranda som mormor.

- Det var bra hästar allihop. Men Reval var naturligtvis oersättlig.

 

Ur Travare och hästfolk i Jämtland, av Per-Olof Forslund